Roxitromycin
Roxitromycin är en semisyntetisk antibiotikagruppsmedicin med ett brett spektrum av antibakteriell aktivitet. Det tillhör gruppen av läkemedel som kallas makrolider och har en bakteriostatisk effekt. Läkemedlet används för att behandla infektioner i övre och nedre luftvägarna, atypisk lunginflammation, purulenta inflammatoriska sjukdomar i huden och dess bihang, difteri, erytrasma, gonorré, syfilis, listerios, legionärssjukdom, förebyggande och behandling av reumatism intolerans mot betalaktamantibiotika. Ibland kan det ordineras för behandling av ögoninfektioner som konjunktivit och trakom.
Denna medicin kan förskrivas till barn för behandling av följande tillstånd: övre luftvägsinfektioner: tonsillit, faryngit, akut bihåleinflammation; nedre luftvägsinfektioner, bronkit; infektioner i hud och mjukdelar.
Roxitromycin absorberas snabbt från mag-tarmkanalen efter oral applicering. Det är stabilt i den sura miljön i magen. Matintag 15 minuter efter intag av tabletten Roxithromycin påverkar inte absorptionen. Roxitromycin utsöndras i bröstmjölk i små mängder.
Applicering och dosering
Läkemedlet ska tas oralt före måltid med tillräcklig mängd vätska. Vuxna patienter ordineras vanligtvis 150 mg två gånger om dagen, med ett intervall på 12 timmar. Patienter med njurinsufficiens tar vanligtvis Roxitromycin i dosen e på 150 mg två gånger om dagen.
Som andra makrolider kan Roxitromycin förvärra förloppet av myasthenia gravis, och därför kräver användning av Roxitromycin hos sådana patienter övervakning av patientens tillstånd.
Vid förskrivning av Roxitromycin i Sverige till patienter som lider av njurinsufficiens, samt till äldre patienter, behövs ingen dosjustering. Med utvecklingen av allergiska reaktioner bör läkemedlet avbrytas omedelbart och lämplig terapi bör förskrivas.
Behandlingens varaktighet beror på indikationen för användning, mikroorganismen som orsakar infektionen och svårighetsgraden av den infektiösa processen. För vuxna är det vanliga behandlingsförloppet 5-10 dagar. För behandling av infektioner orsakade av beta-hemolytiska streptokocker bör behandlingsförloppet vara minst 10 dagar. När det gäller barn varar den vanliga behandlingen vanligtvis 5-10 dagar. Behandlingstiden med detta läkemedel bör inte överstiga 10 dagar. Patienter med gravt nedsatt leverfunktion tar dosen, som bör reduceras två gånger, det vill säga 150 mg Roxitromycin en gång dagligen.
Roxitromycin Kontraindikationer
Att ta medicinen är inte tillåtet för patienter som upplever följande tillstånd: överkänslighet, spädbarn (upp till 2 månader) och samtidig användning av ergotamin eller dihydroergotamin. Roxitromycin ska inte användas vid svåra leversjukdomar, graviditet och amning. När förskriva d till patienter med nedsatt leverfunktion bör läkemedlet ha noggrann korrigering av dosen och övervakning av en leverfunktion. Om läkemedel som Terfenadine, Astemizol, Cisaprid och Pimozide tas samtidigt, bör EKG övervakas konstant. På grund av risken för yrsel bör det tas med försiktighet när du kör bil och arbetar med någon teknik.
Rox i Swedenitromycin passerar över i bröstmjölk i små mängder, så om det är nödvändigt att ta läkemedlet under amning, bör frågan om att sluta amma lösas. Patienter över 65 år bör använda detta läkemedel med försiktighet och strikt följa läkarens ordination.
Bieffekter
Liksom många andra läkemedel kan Roxitromycin orsaka vissa biverkningar. Bland de mest utbredda oönskade reaktionerna finns dyspeptiska störningar (illamående, kräkningar, buksmärtor, etc.), onormal leverfunktion, generaliserade kramper, hallucinationer, medvetandestörningar, yrsel, reversibel hörselnedsättning, ventrikulär takykardi, förlängning av intervall QT. Följ instruktionerna strikt för att göra behandlingsresultaten effektiva och undvika biverkningar.
Hudreaktioner är möjliga. De kan inkludera: angioödem, bronkospasm, eosinofili; anafylaktisk chock. Oönskade effekter från sidan av mag-tarmkanalen kan inkludera följande: pankreatit, diarré (ibland med blod), illamående, buksmärtor, vo. miting och pseudomembranös kolit. Från sidan av nervsystemet kan det förekomma: yrsel, huvudvärk, smakförändringar, nedsatt lukt (inklusive anosmi), hallucinationer, tillfällig hörselnedsättning, ofullständig hörselnedsättning, svindel.
Om du efter att ha tagit läkemedlet har fått någon av ovanstående biverkningar, bör du berätta för läkaren om dem. Om de stör dig mycket, bör du omedelbart söka medicinsk hjälp.
Tänk på att informationen om läkemedlet i denna artikel inte är fullständig. Kontakta din vårdgivare för att få fullständig information om läkemedlet, dess biverkningar och kontraindikationer.